Så kanske är dags nu?
Så vad gör man när man känner att man inte räcker till tillräckligt? Eller när man älskar någon och saknar någon som inte gör desamma? Alla kan ha sina svåra stunder i livet det kan jag förstå, men man ska ändå aldrig ge upp hoppet om något eller någon. Det har jag lärt mig med åren. Visst kan ett hopp man har försvinna men hoppet kommer ändå tillbaka på något sätt för eller senare. Man riskerar saker för varje dag som går, om det är för en själv eller för någon annan det spelar absolut ingen roll man bara gör det även om man själv kanske inte är medveten om det.
Kärlek är också något som kommer och går, till både killen/tjejen man älskar eller om det gäller vänskap. Vänskap och kärlek är samma sak i mina ögon faktískt, det är ju det egentligen. För vänskap föder ju kärlek och vi alla är ju beroende av den. Vi behöver den varje dag, vi behöver den för varje minut som går här på jorden.
Så hoppet, riskerna, kärleken och vänskapen är något man får leva med varje dag. Vare sig man vill eller inte.
/ J.R.L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar